popularbelief

Hur ser Dalai Lama på strävan efter mänsklig lycka? På vilket sätt är denna strävan positiv respektive negativ, enligt honom?

Hur ser Dalai Lama på det moderna samhället? På vilket sätt är det moderna samhället positivt respektive negativt, för människan, enligt honom?

Koppla samman Dalai Lamas slutsatser i texten med era kunskaper om Buddism. Vilka buddistiska tankar stödjer Dalai Lama sig på (mellan raderna) i sin text. Använd er religionsbok som referensmaterial.

Hur ser ni själva på det moderna samhället och strävan efter mänsklig lycka?

Dalai Lamas syn på strävan efter den mänskliga lyckan är, som väntat, grundad i dem buddhistiska tankarna och värderingarna - det vill säga att människans strävan efter lycka bör vara begränsad, på ett visst sätt. Lyckan skall inte vara materiell; den skall inte baseras på ett "ha-begär" på något sätt, utan fokusen skall istället hamna på den andliga lyckan. Exempel på detta kan man se i texten, när han berättar om sin observation: att rika människor ofta verkar ha mer bekymmer och vara "olyckligare" än fattiga människor.

Men, enligt Dalai Lama, så är det moderna samhällets strävan efter lycka starkt kopplat till materialism och vetenskapen, istället för en andlig koppling. Jag tolkar det som om han förstår och respekterar modernismens tankegångar, men att han ändå anser att den "moderna vägen till lycka" är felaktig och bör revideras.

Det moderna samhället är, som tidigare nämnt, baserat på dem materiella tingen och på vetenskapliga förklaringar och värderingar, enligt Dalai Lama. Det verkar inte finnas något utrymme för att kunna förändra sitt liv, utan att använda sig av materialistiska eller vetenskapliga tillgångar, istället för att försöka lösa sina problem genom att "söka inombords efter svaret". Det finns inga frågor som inte kan besvaras av vetenskapen längre, inte ens egna problem som står i vägen för lyckan.

Men även om Dalai Lama verkar vara positivt inställd till vetenskapens framgångar, är han däremot  något negativt inställd till hur människan låtit sig förlita sig på vetenskapen, och strävar efter att bli mer självständiga istället för att förlita sig på sina medmänniskor. Det moderna samhället har gjort människosläktet längre ifrån varandra än någonsin.

Som jag nämnde tidigare, ser jag mycket paralleller mellan Dalai Lamas syn på lycka och samhället med buddhismen. En buddhistisk livssyn konstaterar att människan skall sträva efter andlig lycka, och finna sin inre styrka för att överkomma sina problem och bli "lycklig". Dalai Lama konstaterar inte detta rakt ut i sin text, men i och med hans avståndstagande från den moderna människans syn på lycka, och det moderna samhället, kan man se att hans åsikter grundas i en buddhistisk tankegång.

Det är svårt för mig att avgöra om Dalai Lama har rätt eller fel i sin tankegång gällande lycka, eftersom "lycka" är en så relativ term. Men som han själv poängterar så har faktiskt den "moderna människan", med gott om materialistiska tillgångar, oftast fler bekymmer än en människa som lever i ett U-land. Bekymmer såsom svält och törst, finner man exempelvis inte hos en människa från det moderna samhället, men samtidigt krävs det så mycket mindre för att en individ i ett icke-materialistiskt samhälle för att uppleva fenomenet "lycka".

Dalai Lama antyder även till ett förkastande av den vetenskapliga utvecklingen i det moderna samhället, något jag inte riktigt kan samtycka med. Ett vetenskapligt bevis eller hjälpmedel, till exempel en medicin när jag är sjuk, har större påverkan på mig än att försöka se inom mig själv och försöka bli frisk på egen hand. Även om jag kan hålla med om att vetenskapen inte kan hjälpa mot precis allting, tycker jag det är fel att förkasta den.