Ok, Amen

Rent allmänt tycker jag att denna bok var mycket intressant och läsvärd. Bilden av chassidernas motvilliga samexistens med det moderna samhället skildras på ett mycket tydligt sätt och ger en mycket klar bild av hur det var/är att leva som en chassidisk jude i New York.

Med informationen jag fått från boken och från egen research, tolkar jag det som att chassidism är en fundamentalistisk gren inom Judendomen - likt dem flesta andra religioner är chassidernas mål att komma nära och lära känna Gud genom böner, sång och dans, men dem tar stort avstånd från övriga samhället som inte är chassider.
Även om chassidism är en accepterad del av judendomen så kan jag inte låta bli att finna paralleller mellan religionen och destruktiva sekter. Även i sekter tar man avstånd från det utomstående samhället och utomstående har mycket svårt att få kontakt med dem. Jag tror att den enda faktorn som leder till att chassidism INTE kan räknas som en sekt är faktumet att dem inte behöver betala för sitt "medlemskap". Men å andra sidan så föds dem in i religionen så dem har nog inte så mycket val.
Jag noterade även att dem kontakterna som Solomin lyckades skaffa för att "komma in" i det chassidiska samhället verkade alla vara "outsiders" på något sätt. En av dem hade till exempel lämnat sin familj, en av dem hade ett arbete i den "moderna" samhället vilket ledde till att det var ett krav att han hade tillgång till modern teknologi, vilket skapade något av ett dilemma för hans önskvärda livsstil.
Som i dem flesta religioner kan man även finna regler som tyder på att kvinnan är underställd mannen på många olika plan. Inom chassidism kan man finna en strikt könsuppdelning i hemmet (kvinnans jobb är att ta hand om huset medan mannen försörjer familjen), i skolorna och i synagogorna. Jag kan även finna liknelser mellan chassidiska kvinnor och muslimska kvinnor; dem måste täcka sitt hår och sina kroppar, på grund av att deras fundamentaliska syn på sina heliga skrifter antyder till att kvinnor måste göra detta.
En intressant aspekt på hela Solomins upplevelse är att man "påminns" om att dessa ultraortodoxa judar är "riktiga människor", så att säga; trots sin hårda religion tampas dem ändå med kärlek och känslor som alla övriga människor. Så lika, men ändå så olika! (Detta kan i och för sig appliceras på i stort sett alla hårda religioner.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0